Jag har en önskan, säkert är det ärat från barndomen, som herr F skulle ha uttryckt sig.
Att en dag träffa den där personen, och nej inte min ovälkomna gäst här uppe på vinden. Som förövrigt har börjat att väcka mig och kommunicera mer med mig på nätterna. Jag återkommer till det.
Utan en som kanske inte beter sig som en prins men som ser ut att vara en. Jag medger att det ibland kan se ut som om han har tappat en färghink över sina byxor. Men det ser så fint ut.
Jag tycker verkligen att färgen som har målat över något gamalt, ser så fin ut. Även om jag undrar vad som döljer sig inunder.
Om förvirring
Jag vaknade klockan 05:02.
Det var det där ljudet igen. Förvirrad och smått ny vaken försöker jag att öppna mina ögon. Smått ovilligt ifrån deras sida, måste jag medge.
När jag väl satt mig upp och ser igen, står han där framför mig.
Han kunde tydligen inte sova, och ansåg att jag inte heller skulle få göra det.
Jag kollar frågande på honom och undrar om han inte bara kan gå och lägga sig igen.
Jag är till och med villig på att dela med mig av min ost om han bara gör det.
Han svarar med ett bestämt nej. Han säger ingenting mer än ett nej.
Jag frågar vad det är som är fel, vad han vill.
Han svarar kort men effektivt: Nu är det din tur.
Sedan vänder han sig om och går igen.
Jag blir bara mer och mer förvirrad över vad han vill.
Det var det där ljudet igen. Förvirrad och smått ny vaken försöker jag att öppna mina ögon. Smått ovilligt ifrån deras sida, måste jag medge.
När jag väl satt mig upp och ser igen, står han där framför mig.
Han kunde tydligen inte sova, och ansåg att jag inte heller skulle få göra det.
Jag kollar frågande på honom och undrar om han inte bara kan gå och lägga sig igen.
Jag är till och med villig på att dela med mig av min ost om han bara gör det.
Han svarar med ett bestämt nej. Han säger ingenting mer än ett nej.
Jag frågar vad det är som är fel, vad han vill.
Han svarar kort men effektivt: Nu är det din tur.
Sedan vänder han sig om och går igen.
Jag blir bara mer och mer förvirrad över vad han vill.
Om ett ljud som äter upp dig inifrån
Jag lutade huvudet tillbaka mot min kudde, men nu med en kudde över huvudet för att tysta ljudvågorna ifråns hans pipiga röst. Men det gick inte, en kudde kunde omöjligt tysta det skrikande ljudet han gav ifrån sig.
Det kändes så avlägset, men ändå så nära.
Jag blundade, inte för att det på något sätt kunde få tyst på det, utan för att jag koncenterar mig bättre då. Jag försökte så innerligt koncentrera mig på att stänga ute ljudet.
Det gick inte, det kom närmre.
Jag gav upp. Tog bort kudden framför huvudet, satte mig och upp tände en Lucky.
Jag hoppades på att den skulle vara en av tusen som fick mig att glömma allt för en stund och somna om igen.
Det kändes så avlägset, men ändå så nära.
Jag blundade, inte för att det på något sätt kunde få tyst på det, utan för att jag koncenterar mig bättre då. Jag försökte så innerligt koncentrera mig på att stänga ute ljudet.
Det gick inte, det kom närmre.
Jag gav upp. Tog bort kudden framför huvudet, satte mig och upp tände en Lucky.
Jag hoppades på att den skulle vara en av tusen som fick mig att glömma allt för en stund och somna om igen.
Om en oinbjuden vän
Jag har fått sällskap i min lägenhet, här uppe på vinden.
Jag skulle inte vilja påstå att vi är vänner, men vi är inte ovänner heller. Så länge vi inte komumicerar med varandra, eller så länge han inte stör mig när jag ska ordna mitt kaffe på morgonen kommer jag inte att störa honom.
Men skulle det på något sätt bli något otalt mellan oss, så måste jag nog be honom flytta inom en ganska snar framtid.
Så som om han skulle börja att ta min ost eller något i den stilen.
Jag avvaktar och återkommer om detta.
Men tills dess, välkommen att stanna.
Jag skulle inte vilja påstå att vi är vänner, men vi är inte ovänner heller. Så länge vi inte komumicerar med varandra, eller så länge han inte stör mig när jag ska ordna mitt kaffe på morgonen kommer jag inte att störa honom.
Men skulle det på något sätt bli något otalt mellan oss, så måste jag nog be honom flytta inom en ganska snar framtid.
Så som om han skulle börja att ta min ost eller något i den stilen.
Jag avvaktar och återkommer om detta.
Men tills dess, välkommen att stanna.
Om att romantisera
Det känns så fint.
Att försiktigt försöka betrakta en tid som har gått och aldrig kommer igen. Och romantisera om den. Att ta av de mörka solglasögonen, ta på de nya med rött glas.
Och se tillbaka på en förgången tid, och se den ur ett nytt perspektiv.
Med det där röda glaset, och se allt som ändå var bra. Det som var bra men som du aldrig såg då.
Och som egentligen aldrig fanns.
Att försiktigt försöka betrakta en tid som har gått och aldrig kommer igen. Och romantisera om den. Att ta av de mörka solglasögonen, ta på de nya med rött glas.
Och se tillbaka på en förgången tid, och se den ur ett nytt perspektiv.
Med det där röda glaset, och se allt som ändå var bra. Det som var bra men som du aldrig såg då.
Och som egentligen aldrig fanns.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)