Om ett ljud som äter upp dig inifrån

Jag lutade huvudet tillbaka mot min kudde, men nu med en kudde över huvudet för att tysta ljudvågorna ifråns hans pipiga röst. Men det gick inte, en kudde kunde omöjligt tysta det skrikande ljudet han gav ifrån sig.

Det kändes så avlägset, men ändå så nära.

Jag blundade, inte för att det på något sätt kunde få tyst på det, utan för att jag koncenterar mig bättre då. Jag försökte så innerligt koncentrera mig på att stänga ute ljudet.

Det gick inte, det kom närmre.

Jag gav upp. Tog bort kudden framför huvudet, satte mig och upp tände en Lucky.

Jag hoppades på att den skulle vara en av tusen som fick mig att glömma allt för en stund och somna om igen.